Ibland kan något som verkar litet få stor betydelse. Ibland kan en idé revolutionera allt.
En mekaniker på ett kontor i Helsingfors satt framför en trasig kassaapparat. En arbetslampa lyser upp rummet och mekanikern har lyft upp sina glasögon på näsan. I det här rummet var allt som förut, det var början på en helt normal arbetsdag.
Ute i världen brusade det. Storfurstendömet Finland var på väg att få många nya eftergifter från Ryssland och generalstrejken var över. Ryssland hade lidit nederlag i kriget mot Japan, det rådde panik på den amerikanska aktiemarknaden och Finland skulle hålla sitt första riksdagsval. Året var 1907, en av de mest kritiska perioderna i början av 1900-talet, och världen befann sig i ett tillstånd av förändring och oro.
Men det märktes inte på något sätt på det här kontoret i Helsingfors. Emil Henriksson, finmekanikern, var i sitt arbete, försjunken i tankar, långt från de spänningar som nu svävade över världen. Han reparerade ett kassaregister och följde med ögonen de roterande hjulens mekaniska rörelse. Med oljiga fingrar och iförd en arbetsrock satt han vid sitt skrivbord. Den surrande tystnaden bröts endast av enstaka klonk från kassaregistrets maskiner.
Vissa skulle kanske ha sagt att jobbet verkade monotont eller tråkigt, men just den här dagen kände Henriksson inte så. Han hade nämligen en fantastisk idé i huvudet. Henriksson reste sig upp, tog upp ett anteckningsblock ur fickan och med lite darriga händer skrev han ner sin idé. Med dessa blyertsteckningar var Abloy-låset fött.
Emil Henriksson var en finländsk finmekaniker. Som ung studerade han mekanik vid den högt respekterade Vilhelm Falck-Rasmussen-verkstaden, och efter examen därifrån började han reparera kassaregister. Det var på hans arbete som det mycket viktiga genombrottet inom låsmekaniken, baserat på roterande handikapplattor, ägde rum. Henrikssons tanke var att samma mekanism skulle kunna användas i låscylindrar, vilket skulle göra dem mycket mer hållbara. Inspirerad av denna idé gjorde Emil Henriksson, endast 24 år gammal, två resor till Tyskland med en prototyp av en låsbricka. Allt var klart, detta lås skulle vara lämpligt för industriell produktion.
Mitt i Helsingfors centrum, där de nya spårvagnarna rullade förbi, började man 1918 tillverka nya typer av lås. Det första partiet levererades till järnhandeln för försäljning i december samma år, och framgångssagan var fullbordad. När Emil Henriksson stod vid dörren till sin fabrik och betraktade folklivet i sitt nya självständiga land kunde han säkert inte föreställa sig att samma lås hundra år senare fortfarande skulle sitta på dörren till varje nytt hem - för att skydda och säkra, för att ge trygghet och hållbarhet. Allt började med ett trasigt kassaregister och ett dunkelt upplyst kontor, en helt vanlig arbetsdag. Utvecklingen hade gått i en rasande fart och nu kände Henriksson en känsla av tacksamhet.
Emil Henriksson avled i Helsingfors 1959. Hans livsverk har lämnat efter sig en av de mest kända finska uppfinningarna, och därför kallas han numera för den allmänna uppfinnaren. Det var också vad Henriksson var till största delen. Han var inte en affärsman som skulle ha tjänat miljoner på sina egna genombrott. Inte heller var han en aristokrat som sökte någon form av social status genom sina egna prestationer. Han var en uppfinnare som arbetade hårt och som aldrig fick den respekt han förtjänade under sin livstid. Den respekten har kommit först i efterhand.
Det rapporteras att Henrikssons släktingar skrev dödsrunor till hans dödsruna:
"Ditt liv var fullt av arbete, men du var aldrig modfälld."
Passande ord för en uppfinnare vars livsverk fortfarande är synligt i nästan alla våra hem.
Källor:
https://fi.wikipedia.org/wiki/Suomen_suuriruhtinaskunta
https://www.lukkokeskus.fi/fi/ajankohtaista/abloy-lukon-keksija-emil-henriksson-1886-1959
https://fi.wikipedia.org/wiki/1907
https://fi.wikipedia.org/wiki/Emil_Henriksson
https://www.tekniikkatalous.fi/uutiset/a/dd35ae81-02aa-3a36-9cfc-f843be93c4ae
