Himlen drog sig tillbaka till ett täcke av kolgrå moln. En frisk bris började svaja i träd och buskar, och snart föll de första vattendropparna till marken. Den heta sommarens varma luftmassor stod stilla som statyer, och plötsligt började nordanvinden blåsa kallt och kyligt bland dem. Den kalla luften kilades fast under den varma, och höga åskmoln började samlas på himlen. Dropparna och granulerna i dem gnuggade mot varandra och orsakade en massa elektricitet och vaksamhet.
Snart var reservatet eroderat. Det var naturens egen styrkedemonstration, respektingivande och lugnande. De första blixtarna följdes av ett dovt muller och ett enormt vattenflöde. I teorin var blixtarna bara elektricitet, som helt enkelt utjämnade potentialskillnader, men i praktiken var det annorlunda. Detta åskväder förstörde och brände.
Himlen var svart och någonstans i molntäcket hördes ett sprakande och ett flimrande. Blixten slog ner och vattnet brusade och tog med sig allt som lossnat från den sönderfallande torra jorden. Människor tog skydd och tittade ut genom sina fönster för att se vilken kraft naturen kunde ha.
Ett hus träffades av blixten. Efter ett stort ljud och en blixt började det lukta rök. Lågorna blossade upp och elden började förtära trä och byggnadsmaterial. Allt material som kunde brinna antändes. Det var ingens fel eller försumlighet. Det var bara sommarens värsta åskväder, som påverkade alla som befann sig i det området under himlen.
Det fanns två byggnader på tomten. En av dem var nu i luftsluss, ljuset slocknade i den andra byggnaden. Byggnaderna hade utformats så att elen gick till den intakta byggnaden genom den som nu brusade och förstördes av lågorna. Det lustiga var att även om luften var full av elektricitet, var den nu avskuren från den bebodda byggnaden. Elden brummade, vinden tjöt och ljudet av sirener började höras någonstans ifrån.
När folk har bråttom har de bråttom. En räddningsenhet anlände tillsammans med visselpipor och blinkande lampor. De började släcka elden samtidigt som de såg till att ingen kom till skada. Brandmännen, som var klädda i skyddsutrustning, trotsade vädrets makter och en kall vattenstråle började strömma från brandslangen in i den heta eldstaden.
24 Center fick också ett samtal om hjälp. Enligt beskrivningen hade blixten förstört en byggnad som användes för att transportera elektricitet till ett annat hus. En elcentral hade förts in på gården, varifrån strömmen skulle anslutas till den andra byggnaden. Kundtjänstavdelningen vidarebefordrade informationen till elektrikern, som packade in varorna i en bil och körde till platsen.
Snart var uppgiften slutförd. Åskvädret var över, men den här gången hade det lämnat ett hårt minne av sig självt. De brända brädbitarna och den starka röklukten talade sitt tydliga språk om att naturfenomen ibland är obevekliga. Å andra sidan visade den släckta elden och det gula ljuset i byggnadens fönster att hjälpen också var på väg. När livsfunktioner hotas lämnas människor inte ensamma.
Den här historien hände i verkligheten i somras. Du kan läsa nyhetsberättelsen om ämnet på länken:
https://www.is.fi/kotimaa/art-2000006203866.html?ref=rss
